Dag 01 - Om mig
Ja nu ska man försöka skriva om sig själv då vilket jag hatar för jag aldrig vet vad jag ska skriva om mig själv haha.
Well, let's start!, jag heter då Karolina Hjälmgren. Jag bor i Karlskoga med min mamma och hennes sambo i en villa vid Storängen. Jag är 17 år och galen i foto, hästar och musik. Jag är blyg men älskar att lära känna nya människor (dock bara när jag är full för då vågar jag prata hahahah) Jag har en egen häst, 2 katter och en hund.
När jag var liten så minns jag att jag var så arg på mamma och pappa för att jag inte fick en egen häst så jag satte mig på en stol ute på gräsmattan i vårat dåvarande hus i säffle, och sa att jag skulle minsann sitta där ute tills jag fick en egen häst. Dock höll det inte för jag gick in efter 20 minuter knappt hahaha.
När jag hade ridit på ridskola/medryttare i ca 7-8 år så fick jag äntligen en egen häst. 7 November kom hon till mig, min aldeless egna häst. Efter 6 års väntan. Jag är så otroligt tacksam över att jag fick henne. Jag trodde aldrig jag skulle få en egen häst. Det är ju ett sånt stort ansvar och tar mycket tid och pengar. Men jag vet inte riktigt hur vi kom fram till att vi skulle skaffa häst, först talade vi om att skaffa medryttarhäst, men det höll i cirkus 3-4 månader bara. Sen letade vi foderhäst, men hittade ingen passande, och DÅ gick vi över till köp. Vi letade mycket, och hittade mycket. Men vi fastnade för just en speciell häst. Crulle.
Vi åkte till Falköping och provred och hälsade på. Jag behövde bara se hennes huvud i stalldörren så hade jag nästan bestämt mig att HON är den rätta. Och ja, jag provred och det gick bra. Var dock lite nervös så var väl inte det bästa ridpasset kanske. Men men. Vi fikade, åkte hem och mamma fick bestämma sig, och just den dagen som hon sa att hon gick med på att köpa henne, jag trodde jag skulle sprängas av glädje helt ärligt.När hon skulle besiktigas så gick hon inte igenom då hon markerade på böjprovet. Kändes som att jag hade snubblat på mållinjen när jag fick reda på det. Men vi gjorde ett nytt försök en månad senare, och den 7 november kom hon hem till oss! Nyfiken och glad som vanligt :)
Jag går på estetiska linjen (bild) och jag trivs. Eller trivdes närmare sagt, tills för drygt 1½ månader sen, hände en pissig sak i mitt privat liv och jag började skolka från skolan för jag klarade inte av att gå dit då "saken" har o göra med en slampa (ursäkta språket.) på min linje. Hur som haver så klarade jag inte av att gå dit och jag fick allt mer ogiltig frånvaro och ännu mer ångest när jag inte gick dit. Har nu kommit fram till att jag ska hoppa av och börja distans eller börja på ett ridgymnasium i göteborg.
Jag har två underbara föräldrar som alltid ställer upp och två fantastiska syskon, Sandra och Martin. Bättre syskon eller föräldrar kan man verkligen inte få. Har haft en bra uppväxt, lite små mobbad i skolan men hade ändå fina vänner.
Jag får väldigt lätt ångest och dåligt samvete. Har svårt att koncentrera mig och ibland att fokusera på saker och ting. Har jag för mycket i huvudet då kolapsar hela kroppen och ingenting funkar. Jag oroar mig för i princip allt och jag kan bli väldigt lätt svartsjuk. Och man kan väl också säga att jag har varit med om ganska mycket i mitt liv trots att jag är väldigt ung.
Jag har också väldigt svårt att koppla av och är det något som är fel så känner jag ofta att det är jag som gjort felet eller jag som gjort att felet uppstod. Och jag känner ofta att jag inte förkänar saker och ting då jag har väldigt låg självkänsla.
Jag hatar att bråka med folk jag älskar och jag är väldigt känslosam. Gråter vääldigt ofta, gråter när jag är ledsen, arg, glad, frustrerad, gråter när andra gråter och gråter till filmer osv osv.
In flames, Within Temptation, Rammstein och Sabaton ligger mig mycket varmt om hjärtat. Har sett 3 st av dom och det var några av de bästa "moment" i mitt liv.
Nu kommer jag inte på mycket mer att skriva men detta får väl duga.
Well, let's start!, jag heter då Karolina Hjälmgren. Jag bor i Karlskoga med min mamma och hennes sambo i en villa vid Storängen. Jag är 17 år och galen i foto, hästar och musik. Jag är blyg men älskar att lära känna nya människor (dock bara när jag är full för då vågar jag prata hahahah) Jag har en egen häst, 2 katter och en hund.
När jag var liten så minns jag att jag var så arg på mamma och pappa för att jag inte fick en egen häst så jag satte mig på en stol ute på gräsmattan i vårat dåvarande hus i säffle, och sa att jag skulle minsann sitta där ute tills jag fick en egen häst. Dock höll det inte för jag gick in efter 20 minuter knappt hahaha.
När jag hade ridit på ridskola/medryttare i ca 7-8 år så fick jag äntligen en egen häst. 7 November kom hon till mig, min aldeless egna häst. Efter 6 års väntan. Jag är så otroligt tacksam över att jag fick henne. Jag trodde aldrig jag skulle få en egen häst. Det är ju ett sånt stort ansvar och tar mycket tid och pengar. Men jag vet inte riktigt hur vi kom fram till att vi skulle skaffa häst, först talade vi om att skaffa medryttarhäst, men det höll i cirkus 3-4 månader bara. Sen letade vi foderhäst, men hittade ingen passande, och DÅ gick vi över till köp. Vi letade mycket, och hittade mycket. Men vi fastnade för just en speciell häst. Crulle.
Vi åkte till Falköping och provred och hälsade på. Jag behövde bara se hennes huvud i stalldörren så hade jag nästan bestämt mig att HON är den rätta. Och ja, jag provred och det gick bra. Var dock lite nervös så var väl inte det bästa ridpasset kanske. Men men. Vi fikade, åkte hem och mamma fick bestämma sig, och just den dagen som hon sa att hon gick med på att köpa henne, jag trodde jag skulle sprängas av glädje helt ärligt.När hon skulle besiktigas så gick hon inte igenom då hon markerade på böjprovet. Kändes som att jag hade snubblat på mållinjen när jag fick reda på det. Men vi gjorde ett nytt försök en månad senare, och den 7 november kom hon hem till oss! Nyfiken och glad som vanligt :)
Jag går på estetiska linjen (bild) och jag trivs. Eller trivdes närmare sagt, tills för drygt 1½ månader sen, hände en pissig sak i mitt privat liv och jag började skolka från skolan för jag klarade inte av att gå dit då "saken" har o göra med en slampa (ursäkta språket.) på min linje. Hur som haver så klarade jag inte av att gå dit och jag fick allt mer ogiltig frånvaro och ännu mer ångest när jag inte gick dit. Har nu kommit fram till att jag ska hoppa av och börja distans eller börja på ett ridgymnasium i göteborg.
Jag har två underbara föräldrar som alltid ställer upp och två fantastiska syskon, Sandra och Martin. Bättre syskon eller föräldrar kan man verkligen inte få. Har haft en bra uppväxt, lite små mobbad i skolan men hade ändå fina vänner.
Jag får väldigt lätt ångest och dåligt samvete. Har svårt att koncentrera mig och ibland att fokusera på saker och ting. Har jag för mycket i huvudet då kolapsar hela kroppen och ingenting funkar. Jag oroar mig för i princip allt och jag kan bli väldigt lätt svartsjuk. Och man kan väl också säga att jag har varit med om ganska mycket i mitt liv trots att jag är väldigt ung.
Jag har också väldigt svårt att koppla av och är det något som är fel så känner jag ofta att det är jag som gjort felet eller jag som gjort att felet uppstod. Och jag känner ofta att jag inte förkänar saker och ting då jag har väldigt låg självkänsla.
Jag hatar att bråka med folk jag älskar och jag är väldigt känslosam. Gråter vääldigt ofta, gråter när jag är ledsen, arg, glad, frustrerad, gråter när andra gråter och gråter till filmer osv osv.
In flames, Within Temptation, Rammstein och Sabaton ligger mig mycket varmt om hjärtat. Har sett 3 st av dom och det var några av de bästa "moment" i mitt liv.
Nu kommer jag inte på mycket mer att skriva men detta får väl duga.
